Amning, magknip och sånt

Här nedan skriver jag om amning, men översätt det till flaskmatning om det är vad som gäller för er. För bebisar som äter ersättning gäller precis samma sak, men man får trixa lite mer innan maten är färdig att servera, vilket kräver nerver av stål (för mer tips och info om just flaskmatning, se nyproducerade sidan om detta HÄR!). Hudkontakt kan man ju ha ändå, det är bara att klä av sig!

Små bebisar har små magar, och orkar inte äta så mycket åt gången. Våra bröst kanske inte alltid producerar all mjölk bebisen behöver heller. Räkna med att de blir hungriga ofta.

Den nyfödda bebisen kan inte be om mat eller förklara att den känner sig lite ensam och osäker just nu. Men den behöver mycket närhet och en ständig försäkran att du finns inom räckhåll, för utan Dig är den Ensam i världen. Då blir man ledsen och orolig, gnäller eller skriker hjärtskärande på hjälp.
Försök förebygga ledsenheten och oron med din närhet och, om så önskas, mat. Att du är uppmärksam på bebisens små signaler (tecken på hunger listas i ”Att amma”) ger bebisen trygghet. Er kontakt är bebisens livlina.

Det går såklart inte att förebygga all gråt och skrik. Bebisar skriker av andra orsaker än hunger eller närhetsbehov ibland. Det kan vara svårt att veta exakt vad felet är, och det är svettiga minutrar eller i värsta fall timmar som går medan man försöker hitta och åtgärda felet.

Här är en sida om hur amning går till. Lite om bebisens hungerssignaler, sugtekniker, amningsställningar och den ammande moderns behov.

Här finns en sida om vanliga amningsproblem, om tillväxtdagar, stress och mjölkstockning, t ex.

Det blev även en egen sida om magknip. Läs gärna först amningstipsen här, för att förebygga en del orosmoment och bekymmer.

Att småsnutta på bröstet (eller flaskan) kan vara en god tröst om man är liten och ledsen, har ont eller är orolig i en ny miljö t ex. Det är inte fel att trösta ett spädbarn med bröstet (eller lite extra mat)! Du blir ingen ”napp” av ett eller annat extra snutt. Men du lär bli väldigt trött om du ska vara snuttefilt dygnet runt (2-3 månaders friskt småsnuttande kanske man får försöka klara av, men sedan är det skönt om man allt oftare kan trösta på andra vis). En vanlig napp, eller bebisens egna små fingrar, kan vara en räddning. Erbjud din närhet ändå – och bröstet / flaskan när bebis är hungrig.

Närhet är trygghet
Närhet behöver bebisen! Det är livsviktigt för hälsan och tryggheten. Erbjud närhet även utan bröstet / flaskan. Ha bebisen t ex i sjal eller sele intill dig, så har du händerna fria att ta hand om storasyskonet, maten eller dammsugningen. Man måste inte ge bebisen vår fulla uppmärksamhet hela tiden, får den vara nära är den ofta nöjd ändå.

De första veckorna är närhetsbehovet extremt högt. Bebisprotesterna kan bli höga vid minsta försök till nedläggning i den aldrig så ombonade bebisbädden, och man kommer på sig med att förklara för det lilla livet att man faktiskt måste t ex besöka toaletten (tills man ger upp, tar bebisen med sig och bäddar för den på badrumsgolvet). Det är helt normalt, men en stor omställning för alla parter. Man kan ju omöjligt vara kloss intill varandra 100% av tiden, men man gör så gott man kan. Det är det viktigaste.

Efterhand som bebisen blir tryggare – märker att den har det rätt skönt och bra faktiskt, att den inte lämnas i nöd, märker att du kommer när den ropar – så vänjer den sig vid att stå ut små stunder utan dig intill sig, i egen säng eller vagn. Och de små stunderna blir längre efterhand.

Lugna bebisen
Här är ett inlägg ”smarta tips för harmoniska spädbarn” med tips om några klassiska, enkla och verklighetsnära råd om spädbarnsvård som aktualiserats. Precis vad småbarnsföräldrar behöver! Jag hade velat veta det när mina var små, för visst gör man mycket av det instinktivt, men om man känner sig trygg med att detta faktiskt är rätt och bra, då kan man jobba mer metodiskt med det.

Sammanfattningsvis anser en Dr Karp att man får trygga, nöjda bebisar genom att efterlikna livmodermiljön de första månaderna av bebisens liv, då den egentligen inte är ”färdig” för livet utanför. Man kan ofta lugna en orolig bebis genom att:

– Se till att livet är fullt av bakgrundsljud, som det var inuti magen. Sus och brusljud, sscchysch-ande och brummande, dammsugare och bilmotorer är lugnande ljud.
– Bära dem, helst nära sin kropp. Alla våra vanliga rörelser känns igen och ger trygghet. Gå runt, dansa lite, buffa mjukt i baken. I vagn eller babysitter kan man gunga, vippa, vagga. Ligga stilla känns konstigt. (För nyföddingars känsliga nackars och ryggars skull ska man dock undvika mer än 20 minuter i babysitter eller babyskydd, eftersom de inte orkar så länge i halvsittande position)
Linda dem. Omsluten av en gosig filt håller man värmen och känner sig trygg. Rörelsefrihet är läskigt och ger fallkänslor.
– Undvika ryggläge, som kan ge fallkänslor. Stadigt sidoläge känns bättre för de små. Sova på rygg går ofta bättre med tryggt inlindad bebis.
– Se till att den lille kan stilla sitt sugbehov genom att snutta så mycket han eller hon vill. Att erbjuda först bröst / flaska, så länge bebis är sugen, sedan napp, ger både mättnad och ro.

Fri amning
För bebisens mage och själsfrid rekommenderas Fri Amning (eller matning). Detta är gott och väl, men det kan missuppfattas av både bebis och en trött mamma. Bebisen ska få äta när den är hungrig, och i början är den småhungrig nästan hela tiden. Men det är smart att försöka mata bebisen riktigt ordentligt mätt.

Det finns ett rekommenderat amningsschema (hämtat från Annas profylax, här fritt tolkat), som kan vara en bra grundidé att arbeta efter. Sedan är det inte så i verkligheten att nyföddingar lever efter scheman. Det kan ta ett par månader att hitta en dygnsrytm och någorlunda rutiner. Dock kan schemat vara till hjälp för att börja skapa en struktur i sin tillvaro. Det lyder i korthet:

1. Mata, rapa, mata
2. Sköt och lek, kel och smek
3. Mata, rapa, mata
4. Bebis trött, sover sött

…och förklaras utförligare här:

1. Mata, rapa, mata

När Bebis vaknar: Amma direkt. Invänta inga hungerskrik. Här finns inget att oroa sig för, förklarar den varma mjölken som snabbt får humöret på topp.

Rapa bebisen noga. Gå runt med bebisen lutad mot ditt bröst och axel (med en listig handduk mellan bebisens mun och dina kläder ifall det kommer ut lite kräk samtidigt). Buffa lätt i blöjbaken eller stryk uppåt längs ryggen.

Rapandet är viktigt. Svald luft och gaser ger magknip. Dessutom blir bebisen inte mätt på riktigt om magen är full med luft. Efter en rap (och ofta också lite kräk – en del mjölk brukar följa med) finns det ofta plats för lite mer mat ändå.

– Detta rapande kan vara lättare sagt än gjort! Vissa barn har lätt att både rapa och kräkas, medan andra inte gör någotdera. Kanske för att de inte svalt någon luft till maten rentav. Det är olika, det också.
Går det inte så går det inte, vi får vara realister när vi vårdar våra små. Men det är synd om dem när de får ont i magen, så vi gör så gott vi kan för att få fram en rap. Det kan krävas en 20 minuters rundvandring med bebis på axeln, eller vippande av halvsittande bebis i knät. Det kan kännas småjobbigt mitt i natten och kanske fuskar man oftare då, med risken att vakna av kvid och gnäll en stund senare.

Minifom droppar (köps på Apotek, ges ett par minuter innan amning / matning) sägs kunna hjälpa till att sönderdela gaserna i bebisens mage och på så sätt lindra magknipet något.

Se om det inte går att få ner en slurk till efter rapen: Amma lite till från samma bröst, så det blir ordentligt tömt även på den sista, fetare och mest mättande mjölken. Är bebisen fortfarande hungrig får den förstås äta även från det andra bröstet, men det viktigaste är att tömma det första helt innan man byter. Rapa och mata vidare så länge bebis vill och orkar äta.

– Om bebis storkräks ska man kanske låta magen lugna sig lite innan man matar mera. Ofta ser det ut som mer kräk än det är, mycket är saliv. En vanlig mjölkkräkning är mest en rap som fått med sig lite av toppmjölken. Råkar man lägga bebis på magen när den är proppmätt kan man däremot råka ut för en fontäneffekt, där magen faktiskt blir ganska tom igen. Då behövs snart mera mat, men vänta gärna lite så mage och bebis får lugna sig först, och brösten fyllas på igen.

2. Sköt och lek, kel och smek

Väck försiktigt den nu ofta förnöjsamt slumrande bebisen, för nu ska det bli kvalitetstid! Pussas och kelas, smekas och mjukt masseras (babymassage är jättebra, mjukt och fint och bra mot magknip). Småprata, pyssla, gå runt med bebis och visa den världen. Se om det kommer fler rapar.
Byt blöja, kanske kläder om det behövs. Kanske bada när man ändå är igång?
Man kan titta på träd som vajar i vinden ovanför vagnen, eller sitta i babysitter och titta på medan du gör något annat livsnödvändigt som att duscha eller laga mat. Kanske lyssna på musik, på en volym anpassad för bebisens känsliga öron.
Efter ett par veckor kan det vara läge att lägga bebisen på mage små stunder för att träna sina rygg- och nackmuskler, men oj, det är jobbigt. Bebis blir snart trött och behöver vila, byta ställning, lite mer kärlek och uppmuntran efter allt sitt hårda arbete.
(På natten hoppar du över lek och stimulansbiten, bara rapar, pussar och byter vid behov. Efter blöjbyte kan man erbjuda en sängfösar-slurk till.)

Små bebisar orkar sällan långa aktiva vakenstunder, snart blir man trött och gnider sig i ögonen, vänder bort blicken och är mätt på stimulans. Kanske behöver man bara en liten paus, kanske orkar man sitta med i babysitter eller ligga i babygym en liten stund till ändå, se sig omkring, gnaga på sina små nävar och fundera på sitt.

Försök avsluta vakenpasset innan bebisen är gnälltrött eller hungrig. Vakenstunderna kan vara 20-30 minuter mellan snuttamningar för små nyföddingar, men uppåt 1-2 timmar efter någon månad.

3. Mata, rapa, mata

Nu är det dags för mer mat. Amma från andra bröstet (eller det som du ammade sist ifrån förra gången, så att detta också blir ordentligt tömt). Försök hålla bebisen vaken länge nog att amma klart, massera mjukt och smeksamt fingrar och tår, de små öronen också. Truga bebisen.
Rapa bebisen åter noga. Gå runt med den lille i upprätt läge, eller låt bebisen vila lutad mot ditt bröst medan du halvsitter och läser eller så. Behövs det, så byt blöja igen. Erbjud bebisen en sista godnattslurk från samma bröst.
Är bebisen mer hungrig? Byt bröst, amma så länge bebisen har lust och rapa igen. Truga gärna med en sista slurk så att även det bröstet töms så gott det går.

Principen är att man börjar amma med olika bröst vid varje matning, för att tömma dem ordentligt åtminstone varannan gång. Det förebygger mjölkstockning och hjälper bebisen bli mätt, eftersom den sista mjölken är fetast. Det finns amningsBHs med flyttbara märken för att hjälpa en att hålla ordning, men ofta känner man vilket bröst som är mest spänt och matar helt enkelt från det först.

Vissa bebisar är väldans hungriga och behöver tömma båda brösten varje gång, vissa mammor har så fet mjölk att det räcker med ett åt gången. I början kanske vakenstunden varit så kort att bebis inte alls är hungrig, men kanske ändå tycker att ett snutt är mysigt, medan man somnar. Det är olika. Gå på ert välbefinnande, inga regler är viktigare än den.

4. Bebis trött, sover sött

Linda gärna in bebisen i en gosig mjuk filt, och lägg sedan den mätta, och på kärlek och omsorg fullproppade, bebisen att sova. I vagn om ni ska ut, annars i egen säng, på en hög med kuddar och filtar på golvet eller i sängen hos dig. Nu sover bebisen oftast gott och förhållandevis länge.
Läs mer här: om sömn och sovtips!
Och här: om Bebisars sömn!

Ett sådant schema rutar in dagen, visst gör det. Men det gör bebisar ändå. Detta är ett sätt att få lite styr på allting. Ett sätt att skapa rutiner. Ett sätt att få sova liiite längre stunder i taget, och såsmåningom få ihop nattsömnen med.
Det kan ta ca 1,5-3 timmar att amma, byta, pyssla och amma igen – men sedan sover bebisen sannolikt gott i en-ett par timmar (kanske inte varje gång, ibland sussas det bara några minuter, som sagt: bebisar lever inte efter scheman).
Efterhand blir både vakenstunderna och sovpassen längre (helst på natten åtminstone). Efter ca 3 månader kan de flesta bebisar vara vakna 2-3 timmarspass, sova i 2 och helst dessutom 4-6 timmar i sträck på natten.

Det är dock olika – vissa bebisar sover oroligare än andra, vaknar lätt och är antingen hungriga eller olyckliga pga kliande tänder, magknip, ensamhet, förkylningar eller öronont… vi vet inte, men vi får försöka hjälpa dem så gott vi kan:

Sovs det dåligt på natten kan man försöka linda bebisen, ha på lågt bullrande bakgrundsljud och lägga bebis på sidan, enligt ”lugna bebisen” avsnittet ovan.
Man kan prova att succesivt öka vakenstunderna under dagen, och minska sovandet en aning. Kanske väcka bebisen efter ca 2 timmar om den lägger sin långsömn på dagen istället för natten? Hoppa över eftermiddagsvilan så småningom, eller bara korta den till 20 minuter?
Eller försök att stressa ner livet runt bebisen. Många nya intryck, nya bekantskaper, nya miljöer – skapar stress, som kan ge oroligare sömn även för en liten.
Var extra noga med att tråka ut bebisen på natten, erbjud din närhet men ingen stimulans precis.
Kanske mata en gång extra vid 22-23 tiden, så bebisen står sig över de första viktiga timmarnas sömn för er del. Annars kanske bebben sover som bäst mellan 20 – 01, t ex, och har high life när du vill sova som djupast.
Känner du dig helt ut-ammad framåt kvällen, trött och tom i brösten, men bebisen är fortfarande hungrig? Då kanske en slurk ersättning till kvällen kan ge bättre sömn för er båda? Det ger också en chans att fylla på dina depåer lite inför ett sista nattmål.

Tillväxtdagar
När bebisen växer behöver den mer mat. Det tycks komma ett litet trappsteg ungefär var 3:e dag de första veckorna, sedan lugnar det sig till någon dag i veckan och åter senare kan det gå en månad mellan tillväxtdagarna, precis tillräckligt för att man ska ha glömt allt om dem och tro att något är jättefel. Bebisen bara gnäller, vill inte sova och blir aldrig nöjd!

Bebisen blir helt enkelt inte riktigt mätt på sin vanliga dos och förklarar detta genom att suga och suga, bli hungrig snart igen efter avslutat mål och åter gnälla en stund senare då den sugit sig trött utan att bli riktigt mätt. Mamman kan känna sig ganska gnällig hon med, inte olik en urkramad disktrasa. Man blir benägen att hävda att bebisen inte KAN vara hungrig igen så snart. Bebisen hävdar motsatsen och vi har en intressekonflikt på gång.

Vad det handlar om är att brösten behöver ungefär ett dygn på sig för att anpassa sig till den ökade efterfrågan och justera upp mjölkproduktionsnivån. Under tiden behöver mamman dricka stora mängder vatten, äta mycket – och försöka härda ut.

Bebisen kan erbjudas lite kokt, avsvalnat vatten på flaska eller lite modersmjölksersättning (se att mata med flaska) om mamman behöver en paus i ammandet. Särskilt kanske för att hinna fylla på förråden inför sista nattmålet, är man alldeles utammad blir det svårt att mätta bebisen inför natten. Samtidigt är det viktigt att bebisen får suga och amma så mycket som möjligt, både för att bli så mätt som möjligt och för att brösten ska uppfatta signalen, här behövs mer mat!

Det kan även hjälpa med lite vatten till bebisen under varma sommardagar (se vanliga amningsproblem)!

Sluta amma
Bröstmjölk är rekommenderat som bebisens huvudföda de första 6 månaderna. Därefter behöver den annan mat som komplement.

Man kan fortsätta amma nästan hur länge man vill, kan och orkar. Jag känner de som ammat ett barn i 3 år, även sedan mindre syskon anlänt. Jag känner de som inte kunnat amma alls pga olika problem, och serverat ersättning istället. De flesta ammar mellan några månader och ett år.
Ger du ersättning faller det sig ganska naturligt att byta ut flaskans innehåll mot ett som är anpassat efter bebisens ålder.
Alla förändringar i bebisens kost görs försiktigt och succesivt, för att skona magen och ge den en chans att anpassa sig och bygga upp en ny bakterieflora.

Efterhand som bebisen blir större kommer ni att introducera annan mat för den. Man kan börja med små smakprov runt 4,5 månader, då ungefär teskedsstora smakbitar av mjuka pureer, mest för att vänja bebisen vid konsistensen. Det brukar komma mat överallt utom just i bebisens mage i början. Bara konsten att få in maten i munnen med tungan är komplicerat. Men de lär sig fort de små liven.

Kanske kompletterar man vid 6 månaders ålder både lunch och kvällsmål med matskedsstora smakportioner av puréer, gröt eller välling (av en sort anpassad efter bebisens ålder). Låt gärna bebis smaka samma sorts puré i några dagar innan du provar en annan. Då märker du lättare om din bebis får allergiska reaktioner eller magproblem. Bebis kan få gnaga på små bitar osötade smörgåsrån också, för att öva sig i den där konsten att tugga (= mala med de ännu tandlösa käkarna), och svälja. Håll koll på ätande bebisar så de inte trycker hela munnen full och sätter i halsen bara.

Vi började med morotspuré eftersom det är lite sött och därmed liknar bröstmjölk lite, sedan blandade vi det med puréad potatis (som om det ges ensamt smakar rätt torrt och trist) och palsternacka och såsmåningom välmosade ärtor. Koka grönsakerna mjuka i lite vatten, mixa, frys in i de olika puréerna var för sig i istärningsfack för lagom stora smakprovsbitar, så har du de första veckornas meny klara på en kvart! Är bebisen mycket skeptisk kan man blanda purén med lite bröstmjölk eller ersättning, för igenkänningsfaktor.
– Att vara skeptisk mot nya smaker är en överlevnadsinstinkt. Det tar ofta 3 smakprov innan en ny smak godkänns som ofarlig för en ovan gom. Låt därför gärna barn provsmaka vuxenmat och olika smaker (och spara rester så de kan smaka igen nästa dag), men tvinga dem inte att äta fulla portioner av ovana saker.

När bebisen så småningom äter mer och mer fast mat, börjar äta gröt och välling, kommer den att behöva mindre och mindre bröstmjölk / ersättning. Ofta vill bebisen ha en slurk mjölk som efterrätt, men ju mer fast mat den lille får i sig, desto mindre plats blir det för slurken. Så småningom kommer måltiderna att ersätta mjölken helt. Man kan byta ut ett halvt mål i taget, t ex lunch och kväll (vilket jag personligen anser vara skonsammare för känsliga magar och bröst än att byta ett helt mål åt gången) genom att börja med en smakportion och avsluta med så mycket mjölk bebisen vill ha. Brösten vänjer sig succesivt vid den minskade efterfrågan och producerar mindre mjölk.

Det kan spänna ordentligt om det går för långt mellan målen, och då kan man behöva pumpa ur lite grann, eller erbjuda barnet ett extra mål då och då, men i princip är det bra att vänta lite. Efterhand kanske man bara ammar för att det är mysigt, morgon och kväll. Och så småningom slutar man. Kanske bebisen somnar ifrån kvällsamningen, kanske välling får ersätta den, kanske mjölken tar slut.

Låt inte avslutad amning innebära minskad närhet! Man kan ligga nära varandra, t o m hud mot hud, men kanske med BHn på, ännu en tid, morgon och kväll, som om man ammade. Man kan hålla famnen, sitta knät, kramas och gulla. Barnet är barn ännu, och behöver dig och din närhet i många år till.

Ibland måste man sluta amma fortare än man tänkt sig. Kanske har bebis fått tänder och börjat bitas (att hojta ”AJ!” i det läget tycks dock avskräckande), eller du börjar jobba. Kroppen hinner kanske inte med att trappa ner av sig själv och det blir smärtsamma spänningar i brösten, kanske mjölkstockning.
Tips! Det finns tabletter att ta för att stoppa mjölkflödet om man har stor produktion och behöver sluta amma.

Stress smittar av sig
Om du känner dig trött och irriterad, stressad intill vansinnesutbrottets gräns eller har tankarna på annat håll av olika orsaker, kommer bebisen att känna av, och smittas av oron och stressen. Den kommer att bli mer klängig, gnällig, närhetssökande, behövande – när du orkar som minst. Detta kommer att vara ett återkommande tema under hela barnets uppväxt, så det är lika bra att ta itu med det enda som funkar:

1) Andas, djupt och lugnt. Blunda och räkna till 10. Något som skapar en kort paus åt dig att tänka på.

2) Ge barnet en stund av din tid och aktiva närvaro: Lugna ditt lilla barn i famnen, gunga det nära dig, invagga det i trygghet.
Även äldre barn kan sitta i knäet, få en kram eller få en liten stunds egentid med dig.
Ett vuxet, respektfullt, ärligt men vänligt samtal med tonåringen visar din goda vilja.

Låt barnet veta att du ser och hör det, att du bryr dig om det: Se barnet i ögonen. Lyssna på det. Prata med det. Visa din vilja att mötas och förstå varandra. Så visar du kärlek och omtanke mitt i det jobbiga.

Barnets stimmighet eller klängighet beror på att det känner av din oro och stress, och börjar ängslas själv, oftast oroar det sig att ni ska skiljas åt, eller att du är arg på det, t ex (dessa två möjligheter är vad som skrämmer små barn mest av allt).

Stilla dess oro med enkel information. Försök att vara skonsam men tydlig med vad som händer. Förklara så gott du kan (även den lilla bebisen kan få veta, även om den inte förstår än) att du är trött / ledsen / stressad nu. Ibland är man det, även som vuxen. Det kommer att bli bra igen.

Fråga gärna vad barnet tänker (då det kan tala). Svara på dess frågor, så enkelt och befriat från komplicerade detaljer som möjligt. Man vill inte skrämma barnen i onödan, men inte heller ljuga för dem – de fattar nog när något är allvarligt fel. (”Jag är bara väldigt trött”, ”Jag är ledsen för att jag och pappa bråkar, men vi behöver bara tänka ut ett sätt att komma överens på, det blir snart bra igen” eller ”Det är mycket jag måste göra innan (t ex) gästerna kommer / vi ska åka, jag känner att jag inte hinner prata eller leka med dig just nu, fast jag gärna skulle vilja”)

Det är bra att ta sig tiden att förklara vad det är som pågår, kort och enkelt för de minsta. Enklast kanske är att hålla sig till vad man vill göra (t ex packa, sova en stund eller prata med någon). Ge barnet en chans att hjälpa till, en praktisk uppgift (kanske en som håller det ur vägen för dig en stund…?). Det hjälper alltid att ge tankar och energi en riktning.

3) Skapa en paus åt dig. Kanske barnet kan klara sig en stund utan din uppsikt om det sitter i sin spjälsäng, utrustad med någon leksak och med lugn musik i bakgrunden? ”Vila med musik” kallade en kompis det, och det hade de en timme varje eftermiddag för alla barnen. De minsta sov, de större vilade och småpysslade med sitt. Det var vilostund även för en flerbarnsmor.
Skaffa avlösning / avlastning på något vis. Partnern kan behöva ta ledigt så du får sova mellan amningarna. En barnvakt kanske kan ta över för någon eller några timmar.

Man måste tänka på föräldraledigheten lite grann som ett jobb. Man behöver rimlig vila från jobbet ibland. Är man för sjuk för att klara sitt jobb, behöver man sjukanmäla sig, och skaffa vikarie – partnern kan t ex anmäla vård-av-barn dagar när den föräldralediga är tillfälligt utslagen, eller ta över föräldraledigheten om du blir långtidssjukskriven. Det är särskilt aktuellt vid förlossningsdepression eller förlossningsskador som försvårar omhändertagandet av bebisen.
En sjuk förälder behöver förstås också medicinsk vård. Men ibland är vila i sig själv en mirakelkur, inte minst kan det förebygga allvarligare sjukdomar för den som är svårt utmattad. Och det är man ofta som nybliven förälder.

19 kommentarer till Amning, magknip och sånt

  1. Ida skriver:

    Åh vilka underbara tips för nybliven orolig mamma. Tack!

  2. Linda skriver:

    Att hävda att man börjar med smakportioner vid 4,5 månaders ålder är fel. Världshälsoorganisationen och Unicef rekommenderar helamning (eller modersmjölkersättning) till 6 månaders ålder. Bl.a pga risk för allergier, kroppen är inte tillräckligt stadig för att sitta och äta samt att reflexen att stöta ut tungan vid annat än flytande föda ännu finns kvar.

    Efter 6 månaders ålder rekommenderas det alltså att man ska börja med smakportioner. Men även där finns såklart undantag.

    Annars fint skrivet med nyttig info!

    • vardagsmos skriver:

      Jag tackar för påpekandet och formulerar om raden om smakportioner lite.
      De svenska råden ändras ganska ofta tydligen… för 6 år sedan skulle man absolut börja vid 4 månader för att utveckla smaklökarna, för 3 år sedan skulle man vänta till 5 månader och för 2 år sedan hade de i Sthlm iaf bytt tillbaka till 4… 🙂
      Visst är helamning bäst tom 6 mån, men pyttesmå smakprov -inte avsett att ersätta eller ens komplettera måltid, utan bara som ”känna på hur det känns”- efter 4 månader anses ok, tom rekommenderat för att genom lååångsam invänjning minska risk för glutenintolerans enligt Livsmedelsverket: http://www.slv.se/sv/grupp1/Mat-och-naring/kostrad/Spadbarn/#pytte
      De säger också att det inte finns någon forskning som ger svar på exakt när eller hur fort barnen ”bör” vänja sig vid mat, utan det är olika hur barn reagerar. Kanske finns forskning från andra länder som ger bättre svar iofs? Känner du till någon?

  3. Johanna skriver:

    Tack för underbar sida o tips!!

  4. Maria skriver:

    Hej denna sida är ju helt underbar,så mycket man inte visste. Bästa mamma sidan måste ja säga. Allt finns här:))

  5. Maria skriver:

    Hej igen måste bara fråga en sak. Rapar alltid min dotter som är 6 veckor men vad gör man på natten hon vägrar ibland att rapa.

    • vardagsmos skriver:

      Vet du, jag tror att om man gör så gott man kan, så blir det bra. Det är säkert bra för magen att få rapa, när det finns luft i den – men alla vill inte, eller kan inte, och vissa kanske inte sväljer så mycket luft?
      Har hon ont i magen och kvider mycket på natten, när hon inte rapat? För annars kanske det inte gör så mycket? Rapa är ju ett sätt att lindra om bebis har ont, men om de inte lider av magknip så kan de kanske få halvsova, snutta lite och sedan sova vidare i lugn och ro?
      (Jag ska erkänna två saker. 1) Min förstfödde rapade nästan aldrig, och kräktes lika sällan. Nästa rapade iallafall ibland. Han sov bättre när han hade lyckats få fram en rap. 2) Jag kunde eller orkade inte heller försöka rapa efter alla nattamningar och småsnutt. Men kan och orkar man är det säkert bäst för sömnen på sikt. )
      Råden här är tänkta som förebyggande av vissa problem, och för att reda ut problemen när man inte orkar tänka längre. Så länge alla mår bra är det viktigare än att följa ett speciellt råd eller schema. 🙂

  6. Maria skriver:

    Hej ja hon hon har haft lite magknip och vridit sig men det blivit bättre,när det är mindre luft i magen. Hon vaknar nästan alltid om hon inte fått rapa efter någon minut bara. Tänkte fråga dig om mat och amning. Hur lång tid tar det innan hon äter det ja druckit eller ätit. Och vad ska ja avstå från. Vill inte pröva mig fram på hennes bekostnad. Ja äter inte choklad starkt lök vitlök broccoli surt. Vilken frukt grönsak eller nåt annat ska ja inte äta?
    Mvh Maria tack för den bästa sidan

    • vardagsmos skriver:

      Tid är knepigt att ange, för det beror på vilket ämne det gäller och var i matsmältningsystemet det tas upp. Det mamman äter och dricker går över i bröstmjölken samtidigt som det går ut i blodet, dvs ca 1-3 timmar efter att vi ätit något, är vad jag hittar i informationsväg. Dock gäller det i första hand drycker, t ex koffein. Jag tror att om vi äter t ex bönor, så kan vi ju få gaser av det upp till 12 timmar senare, och det kan säkert gälla bebisen med.
      Ja, vad ska man äta? Mat som är ökänt för att ge gaser är just lök, bönor och kål (som broccoli) – men att äta lite behöver inte vara någon fara. Starka kryddor kan ge magknip också. Man ska ta det försiktigt med vindruvor, jordgubbar och choklad. Koffeinhaltiga drycker kan ev ge oro, om man dricker mer än måttligt (3 koppar kaffe om dagen lär vara ok, men kanske är det bäst att börja försiktigt). På BB brukar de säga: ät som vanligt men med sunt förnuft, och håll koll på hur bebisen reagerar. Men det är svårt att veta vad den lilla reagerar på! Bebisar kan ju gråta eller få magknip av andra orsaker än mammans kost. När mag-tarmsystem mognat lite mer, efter 2-3 månader, brukar det inte vara några större problem med en frisk bebis mage, och mamman kan ofta äta vad hon vill (jag har dock hört historier om bebisar som fått kanondiarré efter att mamman ätit katrinplommon, så det där med sunt förnuft, att prova små mängder först och att hålla koll på bebisens reaktion får nog stå kvar).
      Ett tips i väntan på mognare mage är Sempers magdroppar (finns på Apotek). De innehåller snälla magbakterier och hjälper bebisen att skapa en bra tarmflora = lättare att bearbeta maten = mindre magknip. Lycka till med din lilla goding!

  7. Maria skriver:

    Tack för svar

  8. Maria skriver:

    Hej finns det nåt som ökar mjölkproduktionen.
    Vet att choklad gör att bebis får ont gäller det då allt som har medde att göra eller chips som har läk smak? Ger min dotter semper droppar. Hur länge kan man ge dom? Hon har mycket bättre mage av dom.
    Mvh Maria

    • vardagsmos skriver:

      Jag börjar med det lättaste:
      Sempers magdroppar kan man ge vid behov, så länge man behöver. Det är inte farligt att fortsätta med dem, men en flaska är ganska dyr och räcker ju ganska länge – antagligen tills bebismagen vuxit till sig och inte är så lättretad. Senare i livet är de jättebra att använda t ex efter en penicillinkur, eller vid magsjuka, som stöd för att återställa en bra tarmflora. Större barn och vuxna kan ju dricka t ex Proviva också (fast det är två olika probiotiska bakteriekulturer).
      Det är svårare att ge exakta råd om hur mycket av olika saker som mamman ”bör” eller ”kan” äta. Både vi och våra bebisar är ju olika och reagerar olika. Generellt sägs man kunna äta lite av det mesta, antagligen även choklad och chips även om det säkert inte är den bästa kosten för bebismagen. (Jag åt enorma mängder glass, kunde bara inte låta bli. Vet inte vad dietisterna säger om det heller, kan knappast rekommendera det, men det var iallafall så det var)
      Det sägs att lite öl kan hjälpa en att få igång mjölkproduktionen / komma igång med amningen. Det kan ha att göra med någon avslappningseffekt kanske. Längre fram är det nog andra saker som kan hjälpa.
      Man blir hungrig av att amma och behöver en del extra näring! Jag tycker mig se tendenser till ökad mjölkproduktion hos mammor som helt enkelt äter lite mer. Om man är stressad, bantar eller motionerar mycket blir det mindre fett och energi att göra mjölk av. Ofta är det så enkelt.
      Sedan tror jag att kalciumtillskott är generellt bra för mammans hälsa och mjölkproduktion, eftersom det går åt väldigt mycket kalcium under graviditet och amning. (Behovet 1000 mg/ dygn motsvarar 1 l mjölk om dagen. Dricker man inte så mycket, eller äter väldigt mycket ost – eller glass!- kan man behöva komplettera kosten med tabletter. Välj Kalcium + D vitamin under vinterhalvåret).
      Om du inte är väldigt duktig på att äta varierat och nyttigt (vem orkar vara den perfekta husmodern jämt när man har en nyfödd?) kan vanliga vitamintillskott hjälpa också.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s